E-hälsoutvecklingen kräver nationell samordning och ökat tempo

Publicerad 24 november 2016
Text: Annika Wihlborg

David Liljequist, sjuksköterska, systemvetare och förbundsombudsman med fokus på e-hälsa på Vårdförbundet.
David Liljequist, sjuksköterska, systemvetare och förbundsombudsman med fokus på e-hälsa på Vårdförbundet.
E-hälsoutvecklingen är i mångt och mycket avgörande för att hälso- och sjukvården ska klara av framtidens krav. Utvecklingen pågår, men utvecklingstakten på e-hälsoområdet behöver accelerera rejält för att hälso- och sjukvården ska kunna hålla jämna steg med övriga samhället.

Vårdförbundet är en av de aktörer som driver frågan om en accelererad e-hälsoutveckling.
– Vi anser att e-hälsoutvecklingen går för långsamt och inte är tillräckligt anpassad till patienternas och sjukvårdens behov. E-hälsosatsningar bör betraktas som verksamhetsutvecklingsprojekt snarare än renodlade teknikprojekt. De e-hälsolösningar som introduceras måste utgå från vårdens processer och patienternas behov för att bli långsiktigt framgångsrika, säger David Liljequist, sjuksköterska, systemvetare och förbundsombudsman med fokus på e-hälsa på Vårdförbundet.
Han anser bland annat att vårdpersonalens kompetens kring e-hälsa behöver stärkas. Detta för att de ska kunna agera tydligare kravställare och identifiera verksamhetens behov av e-hälsolösningar. Här behöver högskolorna och arbetsgivarna ta ett mycket större ansvar.

Måste öka digitaliseringstakten
– Hälso- och sjukvården ligger långt efter samhällets övriga digitaliseringsutveckling. Vårdmiljön baseras exempelvis till stora delar fortfarande på stationära datorer snarare än mobila enheter. Med tanke på Sveriges demografiska utveckling och den vård som i högre grad sker i hemmen så är det inte hållbart för vården att inte öka digitaliseringstakten. Med funktionella och effektiva e-hälsolösningar kan vårdens medarbetare i högre utsträckning ägna sig åt det arbete de faktiskt är utbildade för, säger David Liljequist.
De viktigaste åtgärderna på e-hälsoområdet är, enligt David Liljequist, att införa standardiserade lösningar som underlättar interoperabilitet, alltså att systemen ska kunna kommunicera med varandra så att information följer patienten över enhets- och vårdgivargränserna. Systemen måste också bli enklare att använda så att rätt information finns tillgänglig om rätt patient, på rätt plats och i rätt tid.
Eftersom landsting och kommuner är autonoma förekommer många e-hälsolösningar som inte fungerar över vårdgivargränserna. Ett ökat fokus på samordnade lösningar, tydligare nationell samordning, mer resurser till e-hälsoutveckling och fler hälsoinformatiker som kombinerar it-kompetens med kompetens kring hur vården fungerar är några nödvändiga åtgärder. En Vision för eHälsa 2025 är bra, men en tydlig nationell handlingsplan för e-hälsa samt att staten fattar taktpinnen på det här området efterlyses också av Vårdförbundet.